För mig betyder det enormt mycket och för dom vänner jag har skulle jag kunna gå över eld och vatten .. Jag finns ibland mer för mina vänner än jag orkar med.. Men jag gör det för att jag vill visa att jag aldrig släpper taget om det som är viktigt..

Jag kan bli arg på mina vänner och känna att nu behöver jag en paus, få andas lite på eget håll.. Men sällan väljer jag att bryta en vänskap, nu pratar jag om riktig vänskap inte en ytlig person som man egentligen inte skulle finnas för när som helst.

Jag vill absolut inte påstå att jag vet allt och att jag alltid är den bästa vännen men jag försöker verkligen att vara det. Jag kan oxå göra fel , ibland jävligt fel jag är faktiskt mänsklig.

Om någon tycker att jag gjort fel vill jag gärna att man berättar det för mig, att man förklarar vad det är som gör att man blir irriterad, arg eller besviken. Jag säger inte att jag alltid håller med, men säger ingen något kan jag inte heller ändra på mig.

Den senaste tiden har jag mer och mer börjat fundera på det här med vänskap, vad är det som gör att man som goda vänner helt plötsligt bara väljer att inte finnas där längre?? Ett tag mådde jag faktiskt dåligt över det, men nu har jag börjat släppa på det.

Att det finns dom som så gärna vill ha ditt stöd, pratar om att man är vänner i vått och torrt och att blir man osams ja då kan man prata om det.. Sen när det väl händer något så väljer man att bara gå. Är man vänner så släpper man väl inte bara någon för att åsikter och handlingar skiljer sig åt..  Då enligt mig var man väl aldrig så där goda vänner som man påstått sig vara eller hur?? För mig är det falskhet, varför låtsats att man betyder något när man vet att man släpper..

Det är total dubbelmoral...

Idag skickade jag ett mail till någon som jag blev ledsen och besviken på, bara för att jag kände att någon måste ta första steget och varför inte jag. Vi kommer nog aldrig tycka lika, men jag vill gärna tro att vi ändå kan vara vänner, till och med väldigt goda vänner. Mailet jag fick tillbaka var så ärligt och öppet att jag känner vi drar ett streck och går vidare ..

Den ångest jag fick igår var så hård i hjärtat att det kändes som någon stampade hårt på mig och vägrade sluta.. Grät så det kändes som jag skulle gå sönder.. Men jag fick 2 fina samtal av 2 mycket vackra och underbara kvinnor som pratade med mig och fick den värsta ångesten att släppa.. Men grät mig till sömns, men vaknade med ett lättare hjärta än dagen innan .

Jag är den jag är och jag kan bara hoppas mina vänner älskar mig för just den personen.. Har självklart sidor som är lite värre än dom andra.. Men ingen ska väl påstå att dom är helt rena i hjärtat.. Alla har vi skavanker vissa flera än andra...

Idag lägger jag mig utan tårar och kryper ihop med mitt fina    till man

Har inte bloggat sen i november, har inte haft tid , ork eller lust.. Men nu känner jag att jag faktiskt behöver skriva av mig om allt som händer i livet..

Har suttit och fnulat på ett inlägg länge men har inte rikigt fått ner det ännu.. Men det kommer..

På det här året som nästa gått har det iaf hänt massa roliga saker.. Har en men i mitt liv sen i oktober, han har funnits där länge men nu blev det vi på riktigt.. Har det underbart med barnen och jobbet funkar bra :) Har fått fantastiskt fina nya vänner i livet och en ny resa till Vegas är planerad i September med gamla vegas gänget och nu tar jag med mig mannen oxå :)

Men det finns andra saker som gör mig ledsen och trött..

Men vi hörs senare